Om boken: 1992 / Faktum är att jag var väldigt intresserad av dessa betongplattor. Jag hoppade över dem varje gång på väg till skolan – jag hoppade över dem för att inte bli förgiftad. Detta har blivit en vana för mig. På väg till skolan är det viktigaste att inte bli uttråkad, så du hoppar, och år senare, när du kommer tillbaka hit, kommer du ihåg detta och ser: de är på samma plats, människor som är "begravda" under trottoaren . Namnen [på tillverkarna] är markerade där. Det var nog det här jag kom ihåg – och historien hände.